Dag 11

	Vi hade ju börjat känna igen både invånare och hundarna i denna lilla stad så det var lite sorgligt att åka därifrån. Hunden som vi kallade för King of the road satt som vanligt på motorhuven av sin husses bil. Där satt han både när bilen var parkerad och när dom körde runt...
Efter frukosten, som bestod av en kopp te för min del så gick vi till buss-stationen. Miky skulle ju inte åka tillbaka till Quito ännu men han följde ändå med oss för att ta bussen till Manta för att hitta ett internetcafe där han kunde skriva några rader till sina vänner och familj....
	Det blev en lång bussresedag..... Från dess att vi åkte från Puerto Lopes tills dess att vi kom fran till Quito tog det 12 timmar i bussresetid. ( Då är inte väntetiden mellan bussarna inräknad ) Även om det stod Manta på bussen vi tog från Puerto Lopez så fick vi ändå byta buss i Jipijapa innan vi kom fran till Manta. Där sa vi hej då till Miky. Det var dock inte så sorgligt efersom han ju skulle komma och hälsa på oss i New york om ett par veckor innan han skulle åka tillbaka till Italien. Innan vi hoppade på bussen till Quito laddade jag upp med att köpa vatten och godis på buss-stationen.

Precis som Bob och Jessie så började jag också att få hosta. Vi var nu därför tre personer som med jämna mellanrum hostade till......
Det fanns ingen toalett på bussen. Visserligen var jag ju bättre i magen men hur skulle man kunna hålla sig med att kissa ända fram till Quito?
Det blev mer och mer mulet utanför bussfönstret. Snart var vi mitt i ett riktigt åskväder med spöregn och blixtar.
Det var alldeles svart där ute. Att busschauffören såg något av vägen är för mig ett mysterium..........
Då och då stannade bussen någonstans för att släppa av passagerare eller för att ta upp nya passagerare....
Ville bra gärna stiga av bussen för att gå på toaletten men hur skulle man kunna veta hur länge bussen skulle stanna?
Nej, det var nog bäst att hålla sig....
Någonstans stannar bussen för att lasta på en väldigt massa saker på taket. Mest möbler, är det någon som håller på och flyttar?
Jag passar på att gå ut för en rökpaus. Placerar mig dock precis utanför bussdörren för säkerhets skull....
Fick panik när bussen började köra iväg, kastade cigaretten och slängde mig in i bussen i farten.
Bussen körde dock bara fram ett par meter för att få en bättre parkeringsplats och jag hade säkert hunnit röka minst fem cigaretter och gått på toaletten två gånger om jag bara vetat hur länge det skulle ta att last på alla möbler....

Kissnödig satt jag där fortfarande i några timmar till innan bussen äntligen var framma i Quito.

Vi tog en taxi tillbaka till det mysiga hotellet vi bodde i när vi var där sist.
Klockan var nu drygt elva på kvällen och vi var ganska så trötta. På hotellet hade dom tappat bort våran reservation för ett trippelrum. Bob blev irriterad, jag var för trött för att bry mig och Jessie hade inte en aning om vad som var på gång.....
Allt ordnade sig dock. Bob och jag fick det mysiga dubbelrummet med trappa ner till gården och Jessie fick ett eget rum.
Det kändes att man var på hög höjd igen. Jag var alldeles darrig i benen och snurrig i huvudet.
Vi hade TV på rummet och tittade på diverse kanaler i tio minuter innan vi stängde av och slocknade.

Tillbaka till Ecuadorsidan Till dag 12 Tillbaka till klippboken