16 februari-2001

Bob, jag och Miky slängde oss i havet med våra cyklop för att leta efter fisk.
Såg inte en enda.... Det var bara sand, sand och sand...

Jag gjorde en liten upptäcksfärd vid klipporna och där hälsade jag på en väldigt massa eremitkräftor.

Det gjorde fruktansvärt ont i fötterna att gå här. Varför hade jag inte tagit med mig mina nya badskor?

Det var lågvatten och det hade bildats massor av små pölar som var väldigt intressanta att utforska.

I varje liten pöl så kryllade det av liv. Små färglada fiskar, sniglar, sjöborrar och andra konstiga kryp som jag inte vet vad dom kallas för.....
Vi var helt tagna med denna nya upplevelse och tiden bara rann iväg....

Tyvärr blev korten av livet i pölarna jag tog inte så bra som jag hade hoppats men här nedan ser du ett par stycken.

Fina gröna stenar:

Det var dock inte bara pölarna som var intressanta....
Här bakom i vattnet där Miky står fick vi nämligen nytta av vår snorkelutrustning.
Vi gick i med våra cyklop och snorklar för att simma runt lite.....

Allt roligt har dock sitt slut och det var dags att vandra tillbaka för att hämta Jessie och för att möta killen med lastbilen som kom tillbaka för att hämta oss och körde tillbaka till hotellet.

På kvällen gick vi till en Italiensk restaurang som vi hört ryktas skulle ha väldigt god mat.
Vi hade faktiskt varit där redan kvällen innan men då fanns det inga bord lediga.
Den låg lite udda till och vi hade säkert aldrig hittat den om inte restaurangägaren satt upp lite skyltar här och där med restaurangens namn och pilar dit man skulle gå.
Denna fredagkväll hade vi ett bord reserverat.
På grund av Miky som pratade italienska med det trevliga italienska paret som ägde restaurangen så blev vi behandlade som familjemedlemmar.
Det var en jättemysig restaurang som bestod av några få bord på bakgården av huset där dom bodde.
Man glömde bort att man var i Sydamerika där vi satt och åt hemlagad pasta, drack rött vin och åt en gudomligt hembakad glassdessert som liknade en amerikansk ostkaka.
Denna måltid var mycket väl godkänd. Så gott hade vi inte ätit sedan laxforellen den första dagen.

Efter en espresso följde vi Jessie tillbaka till hotellet.
Miky, jag och Bob gav oss sjutton på att hitta något roligt ställe att ta en öl på när det var fredag och allt.....
Långt ner på gatan såg vi ett starkt blått ljus. Vad kunde det vara? Var det en bar?
Vi gick för att kolla läget.....
Jodå, visst var det en bar. Ett litet minidiskotek faktiskt.
Tyvärr så hade jag ju inte kameran med mig. Vi stog nämligen framför en ca 7-8 meters lång och ca 3 meters bred container som bestod av en tredjedels dansgolv, en tredjedels utrymme för små bord med stolar och en tredjedel för bar och stereoutrustning.
Bordet framför en av jättehögtalaren var ledigt och vi slog oss ner och beställde en var sin öl.
Volymen och stämmningen var hög. På "dansgolvet" trängdes ett par tjejer men mest killar och stadens troligen enda transvestit....
Jag blev uppbjuden av en kille som försökte lära mig dansa Marenga eller Salsa eller vad det nu var. Jag var inte så lättlärd och efter en dans tackade jag för mig och satte mig vid vårt bord igen.
Miky blev också uppbjuden av en kille. Men, tackade nej och tyckte det var väldigt genant....
Efter att vår öl var uppdrucken var vi redo att gå tillbaka till hotellet där vi satt och pratade en stund i Bob och Mikys rum innan det var dags att säga godnatt.
Det "ringde" i öronen när jag skulle sova. Inte så konstigt efter att suttit mitt framför högtalaren.......

Tillbaka till Ecuadorsidan     Till dag 10      Tillbaka till klippboken